Lasse Nilsson är en koldioxidjägare, vilket går ut på att köpa så lite som möjligt för att på så sätt minska sitt klimatavtryck, vilket Dagens Nyheter har rapporterat om. Han gör detta bland annat genom att dumpsta, alltså leta mat i soprum och containrar. – Det är lite av en folksport för ganska många, berättar han. På så sätt kom hand undan med att bara lägga 1100 kronor på mat förra året. Han la mer pengar på att gå till tandläkaren: 1600 kronor. Men att spara pengar är inte hans mål med att dumpsta. – Jag förstår att det känns ganska ofräscht för många, men för mig har drivpunkten varit att jaga mitt avtryck, säger han och tillägger: – Det känns ännu mer ofräscht att slänga så mycket fullt ätbar och fin mat som finns där ute. Det är inte jättefräscht överallt, men det är inte så sunkigt som många tror. ”Mycket svårare än jag trodde” Parisavtalet strävar efter att begränsa uppvärmningen till 1,5–2 grader, vilket kräver att utsläppen per person inte överstiger ett ton år 2050. Och det är just detta mål han ville nå. – Resan började så, vad händer om jag närmar mig mitt egna koldioxidavtryck på samma sätt som folk närmar sig sin ekonomi? Om man har slut på pengar så måste man anpassa sin ekonomi, förklarar han. Vad händer om folk börjar tänka på sitt koldioxidavtryck på samma sätt? – Jag ville leka lite med vad som händer om jag ser ett ton som det maximala jag ska släppa ut på ett år. Men det var mycket, mycket svårare än vad jag trodde.