Det var i söndags kväll som två tonårspojkar blev skjutna på Fruängstorget i södra Stockholm. Under onsdagen meddelade Åklagarmyndigheten att en av pojkarna dött av sina skador. Pojken, som var 16 år, spelade i ett fotbollslag i södra Stockholm. Hans lagledare, Joakim Trovik Johansson, var en av dem som kom till minnesstunden. – Jag fick reda på det här i söndags kväll, ganska direkt efter att det hade hänt. Att det var en av våra killar i laget. Det var den största största chocken. Overkligt. Det är det fortfarande.
Nu har laget samlats på minnesstunden för att hedra sin döda lagkamrat och alla som drabbats. – Ikväll kommer vi tända ljus och tänka på vår lagspelare, vår kamrat och hans familj, säger Joakim Trovik Johansson. – Jag blir jättetagen när jag ser alla ungdomar. Jag var förberedd på att det skulle vara väldigt många människor här och på en gång springer man in i några av sina egna grabbar i laget. ”Många är jätteledsna. Alla kände chock” Som lagledare är Joakims fokus just nu att ta hand om ungdomarna i laget. – Många är jätteledsna, några vet inte vad de ska känna. Alla kände chock, även vi vuxna.
Man har även haft flera samlingar i laget, som varit mycket känslosamma men viktiga menar Joakim Trovik Johansson. – Vi bestämde att vi sätter igång intern kommunikation. Vi pratar, vi ringer, vi får grabbarna att prata med varandra. Sen hade vi en samling. Det blev samtal med diakon, polis, fältare. Fortsätter med träningarna – för honom Man har även varit noga med att fortsätta med träningarna för att hålla i rutinen och gemenskapen. – Det har känts jättesvårt tror jag för spelarna. Men de har klarat av att ta sig dit och hålla träning ihop. Det tror jag har varit det viktigaste. Igår kom alla utom en då, som inte kunde komma. Och laget har en plan framåt för att ta sig igenom sorgen tillsammans, dag för dag. – Vi accepterar inte det som hänt och vi tänker hålla ihop, för det är det enda vi kan göra. Vi äger vårt lag och hur vi mår i vårt lag och det ska vara vår styrka. Vi kommer spela hela säsongen för honom, säger Joakim Trovik Johansson och tillägger: – Det var det som betydde allra mest för vår lagkompis som inte finns med längre. Fotbollen. Det är drömmar. Det är hopp.