I söndags blev Sverige världsmästare i bandy. På sportsidorna fanns det cirka 27 andra saker som var viktigare. Bland annat att Zlatan har gått ner i vikt och att tennisspelaren Cibulkova gillar att lyxa till det för sin tvååring.
Det är trist att bandy har blivit en marginalsport i Sverige, som inget mediehus tycker är värt att sända. Jag fattar, utbud och efterfrågan, men ändå. Publiksnittet är ändå över 1000 per match i Elitserien, Villa drar 2500. Tämligen ointressant Jag inser dock att ett VM är tämligen ointressant. Utan Ryssland så vet vi att Sverige vinner.
En gång i tiden kunde Finland ge oss en match och Kazakstan blev inte utklassat. De sistnämnda hade inte ens råd att skicka ett lag i år.
Sverige vann premiären med 37-0 mot Ungern, finalen mot Finland blev tajtare. Seger med 5-3.
Jag vet inte om det är tidens tand som gör att intresset minskar, att fotbollen och hockeyn äter upp allt.
Är det att bandyhallarna mest liknar just hallar, att tjusningen försvann när sporten flyttade inomhus eller att man inte ser bollen på TV som har gjort att bandyn börjar försvinna från vår sportradar? Fan – Pinnen Ramström, Pelle Fosshaug och Magnus Muhrén var ju household names back in the days! Svårt att se en framtid för sporten
Jag ser att bandyförbundet firar 100-årsjubileum i år och att de har stora planer för framtiden, vilka de är framgår inte riktigt.
Frågan är om sporten lyckas värva nya människor och vilken framtid som finns om inget radikalt händer. Jag har svårt att se ungdomar vallfärda till Ljusdal under world cup (spelas det fortfarande?) och jaga ryssklubbor i dag. Men jag hoppas verkligen att sporten kan få sig ett litet uppsving.